Ett utdrag ur tidningen Automobil nr 11/95. Publicerad med tillstånd av Automobil.
"Till utseendet är nya Nissan 200SX en blek kopia av sitt forna jag. Men den är fortfarande den
enda bakhjulsdrivna vagnen i sin klass och har 200hk. Det betyder gammaldags oförfalskad körglädje."
"Jag tycker mig skönja en viss profilering från de japanska tillverkarna. Mazda är det djärva
företaget som inte drar sig för att låta fantasin sprudla också i basmodeller 323, lyckat eller
inte. Nissan å andra sidan har en så återhållsam strategi att även nischbilen 200SX blir en riktig
fegis. Den är formgiven av kreatörer i fotbojor. Av utseendet att döma ser den ut att klara 180 km/h
med viss tvekan. Den gör 235 km/h lätt. Skäms Nissan över att ha sportvagnar på programmet? När jag
jämför med konkurrenterna från ibland annat Alfa, Fiat, Ford och Toyota är det så jag funderar."
"Lyckligtvis har ingen återhållsamhet kunnat stoppa Nissans chassi- och motortekniker från att
konstruera en vagn med trevliga köregenskaper. För den glädje som saknas i formgivningen återfinns
med råge i hur nya 200SX beter sig längs favoritvägen. Styrningen är precis, väggreppet solitt och
motorn kraftfull. Maskinen är den senaste upplagan av den motor som återfanns i rallyjärnet Sunny
Gti-R. Nedtrimmad till 200hk vid 6.400 varv/min med hjälp av en liten och mycket snabbt reagerande
turbo förleds man lätt att tro att motorn saknar överladdning. Vridmomentet anges till 265 Nm vid
4.800 varv/min.
Den levererar kraften så snällt och linjärt att 200SX inte ens känns snabb. Inte förrän man kramar
det sista ur motorn. Eller tittar på testdatorn som förkunnar 0-100 km/h på vrålsnabba 6,9 sekunder.
Turbons laddtryck regleras ständigt av motorstyrsystemet, beroende av bland annat bränslekvalitet,
gaspådrag, tändning och varvtal. Men det sker inte med alltför stor finess eftersom båda exemplaren
som Automobil provat led av ryckningar vid jämn fart och cirka 2000 varv/min."
"Köregenskaperna är utpräglat sportiga med en ganska hårt avstämd fjädring. Nissan 200SX kränger
måttligt i kurvorna och är en fröjd att hantera på krokiga vägar. Växlarna sitter som de ska,
bromsarna är känsliga och som komplement till servostyrningen kan gaspedalen användas för att få
bilen att ändra riktning. Den är försiktigt understyrd i grunden med en bakvagn mjukt på glid så
fort man kallar på fler hästkrafter. Och på pliktskyldigt japanskt vis kommer de så fort man ropar.
Med ett mer avslappnat körsätt noteras relativt god fjädringskomfort för biltypen, hyggligt dämpat
vägljud men ett ganska påträngande vindljud vid höga marschfarter."
"I en bil med en så stram och alldaglig kaross väntar man sig en grå inredning. Och är man ute efter
det blir man inte besviken på 200SX. Interiören är praktisk men utan allt vad designklurigheter och
ombonad känsla heter. Körställningen är tveksam för långbenta, som så ofta i japanska sportcoupeér
med Celica som undantaget som bekräftar regeln. Baksätet är prydligt med trångt liksom
bagageutrymmet. Precis som hos konkurrenterna.
Utrustningen är generös utan glassiga detaljer. Airbag för två, ABS-bromsar, ställbar ratt och
elmotorer drivandes fönsterhissar och backspeglar. Och finessen med differentialbroms som är en av
anledningarna till att 200SX är så rolig att köra."
"Om designen är tråkig så är det ingenting mot priset. Hosta upp 329 800 kronor, annars får du lämna
Nissanförsäljaren utan 200SX som sällskap. Visst har nybilspriserna generellt skjutit i höjden de
senaste åren, men detta är snudd på ocker. Och det är synd för även om utseendet är tillplattat är
200SX den enda sportcoupeén i klassen som levererar gammal hederlig bakhjulsdriven körglädje. Och
det finns det fortfarande efterfrågan på."
"Köp istället en 200SX av förra generationen. Med några få år på nacken kostar den bara tredjedelen,
ser ut som en sportvagn och är precis lika bakhjulsdriven som nya 200SX.