"Japanska sportbilsexperiment var till en början lika eländiga. Vändpunkten kom med Toyota Celica 1987. Designen var tilltalande, priset förhållandevis lågt, utrustningen generös och som pricken över i visade bilen framsulorna i test efter test. Utgången var given: Celica såldes i kvantiteter som ingen sportbil någonsin kommit i närheten av i Sverige."

"1989 kom nästa storsäljande sportbil från Japan. Nissan 200SX blev snabbt en vinnare tack vare goda fartresurser, roliga köregenskaper och det så kallade trygghetspaketet med försäkring. Service och reparationer under tre år alternativt 10 000 mil inbakat i priset. Den skåpade dessutom ut Celica i Teknikens Världs dueltest. 1989 kostade Toyota Celica 157 900 kr och Nissan 200SX 183 500 kronor. Priserna årgång 1992 är 180 900 kr för Celica och 196 800 kr för 200SX. Nu går det att komma över dem för nästan halva priset! 89:orna har sjunkit till drygt 100 000, en rund och fin summa som inte förmår avskräcka många sportbilsspekulanter. Den som prompt ska åka Porsche får låta sig nöja med betydligt äldre bil för pengen. "Hundringen" brukar inte räcka till mer än en 944 av 1985 års modell eller en 911 av 1980 års modell. Ungefär."

"Mardrömmen för köpare av begagnad sportbil är mekaniska haverier. Självklart är risken att råka illa ut större ju äldre bil man köper. En två år gammal Toyota Celica eller Nissan 200SX är därför i regel ett säkrare köp än en äldre Porsche som rullat längre. Om oturen ändå skulle vara framme är delarna till Toyota/Nissan avsevärt billigare än till Porsche."

"Eftersom sportbilar ofta åldras fortare än vanliga bilar (på grund av att de alltför ofta körs hårt och hänsynslöst) finns det anledning att se upp. Ett av de allra viktigaste tipsen är att kontrollera serviceboken. Den ska ha stämplar i varje serviceruta, det borgar för att den livsviktiga mekaniska omvårdnaden är genomförd. En så enkel detalj som försummande oljebyte kan på sikt ge motorskador med mycket dyrbara följder. Det är viktigt att undersöka om bilen varit inblandad i någon krock, dessa bilar är nämligen oftare inblandade i olyckor än andra."

"För att ta reda på vilka brister och fel de japanska "Porschedödarna" kan tänkas vara behäftade med har Teknikens Värld varit i kontakt med en mängd verkstäder och ägare till de aktuella modellerna. De vanliga felen på Celica och 200SX är desamma som drabbar de flesta bilar av sportigt snitt: blanka däck och slitna bromsar. Överhuvudtaget har alla förslitningsdelar en benägenhet att ta slut fortare på den här sortens bilar. Kontrollera däck, fälgar, bromsat, koppling och stötdämpare extra noga. På Toyota Celica från 1987 års modell och framåt är bakre ljuddämparen en svag punkt. Dålig motståndskraft mot det kondensvatten som bildas gör att den snabbt rostar sönder. En ny kostar runt tusenlappen.

Celicas växellåda är ett annat tråkigt kapitel. Redan som ny är den lite slapp och rörig, en känsla som tilltar ju fler gånger som det rycks i spaken. Synkroniseringsringarna på tvåans och treans växel kan vara dåliga på exemplar som körts överentusiastiskt, ett typiskt 'sportvagnsfel'. Var uppmärksam på skrap och "taggig" känsla i växelspaken.
Om växellådan går onormalt tungt kan det bero på fel olja. Toyota rekommenderar nämligen automatlådeolja till Celica. Den är tunnare än vanlig växellådsolja vilket gör lådan smidigare att använda.

Missat rembyte kan stå dig dyrt. Kamaxelremen ska bytas vid 10 000 mil, det står utförligt i service- och instruktionsboken. Den som inte följer uppmaningen får skylla sig själv. Att byta i tid kostar cirka 1 200 kronor, den som slarvar med bytet kan få betala tio gånger så mycket.

På en Celica som rullat uppåt 10 000 mil kan det hända att bakbromsarnas belägg fastnar i sina hållare. Resultatet blir mindre anläggningsyta mot bromsskivan och därmed sämre bromsverkan. Diagnos ställs enkelt genom att kika genom hålen i fälgarna, bromsskivans blankyta ska bara lika bred som själva skivan.

Handbromsen fungerar via separata bromsbackar som ibland kan kärva. Kontrollera att bilen står stadigt på handbromsen och att den rullar lätt så snart bromsen släppts."

"Nissan 200SX är en turboladdad bil ,vilket ställer vissa krav på ägaren. För det första är täta och regelbundna oljebyten en förutsättning för att turbon ska fungera någon längre tid. Den servicen ska verkstaden i de allra flesta fall fått sköta, servicen var ju gratis upp till 10 000 mil. Men se upp med exemplar som rullat längre och med privatimporterade bilar."

"Fråga ägaren om han/hon vet hur en turbobil ska köras. Rätt svar är att alltid låta motorn bli varm innan den varvas ur, och att aldrig stänga av het motor utan att förts låta den gå en stund på tomgång. Byte av turbo på 200SX är inte något som tar upp mycket av verkstädernas tid, tvärtom verkar det vara sällsynt än så länge. Men när tredje eller fjärde ägaren börjar slarva med servicen finns risken för större omsättning på turboaggregaten.

Tröghet i växellådan när bilen är kall är ett skönhetsfel som på alla 200SX. Snävt vinklade drev i lådan gör att överföringen går tungt innan oljan blivit varm och lättflytande. Ju kallare ute, desto trögare växling.
Kamaxelremmen ska bytas vid 10 000 mil, kostnad cirka 3 000 kr.

Många gillar 200SX för de skojiga egenskaper som kombination turbo/bakhjulsdrift skänker. Säkert som amen i kyrkan har alla 200SX som är till salu bakdäck med "Hyland-mönster". Ofta är bromsbeläggen i samma skick.
Utslitna kopplingar är ett annat ofta förekommande fenomen. Ett av de vanligare verkstadsjobben vad beträffar Nissan 200SX är just kopplingsbyte."

"Annars är de verkstäder som vi talat med eniga om att modellen ställer till med ovanligt lite problem. Småtrassel som trilskande elantenner, sönderslagna dimljus (på grund av deras utsattas placering och trasig stolsvärme är de vanligaste verkstadsanmärkningar."

"Två snabba, snygga och bra bilar således. Vilken ska man välja? Nissan 200SX -89 är cirka 10 000 - 15 000 kronor dyrare än Celica av samma årsmodell. 1990 fick Celica ny kaross varför prisgapet till 200SX krympt något på senare årsmodeller.
De båda sportkupeérna är relativt eftertraktade som begagnade. Celica har etablerat sig som den japanska folksportbilen nummer ett, men paradoxalt nog har den stora försäljningen bidragit till ett något vikande intresse för bilen i begagnat skick. Den har helt enkelt blivit för vanlig för att anses vara riktigt spännande. Därför är priserna på Celica i dag låga och lockande, fina -87:or går att hitta för omkring 80 000 kronor."

"Nissan 200SX finns i färre exemplar samtidigt som den betraktas som "het" på eftermarknaden. Därför är den dyrare, men ändå någorlunda lättsåld. Bottennoteringen är 110 000 kronor för en Nissan 200SX 1989, bilfirmor begär som regel runt 130 000 före prutning. Ett realistiskt värde i lågkonjunkturens Sverige bör vara omkring 118 000 - 120 000 för en välskött -89:a. Privat r det möjligt att komma ned ytterligare cirka 5 000 kronor."

"Om ekonomin får avgöra blir valet Toyota. Den är billigast i inkö, den kostar mindre att försäkra och reservdelarna är genomgående något billigare. Utbudet är dessutom större eftersom modellen funnits längre än Nissan 200SX som inte kom till Sverige förrän 1989. Om körglädje och sportbilskänsla fäller avgörandet vinner Nissan suveränt. Den har sportigare chassi, trevligare styrning, skönare växellåda, bättre bromsar och överlägsen motor. Dessutom är bakhjulsdrift fasligt underhållande."

"Nissans köregenskaper är som tidigare nämnts makalöst kul för den som gillar att köra bil. Men ser man till körsäkerheten och framkomligheten vintertid är Celicas framhjulsdrift att föredra. Det tristaste inslaget med i Nissan 200SX är vindbruset. Den som skrev schlagern "Fångad av en stormvind" måtte ha fått inspirationen av till texten under en åktur i 200SX. De karmlösa dörrarna bidrar tillsammans med en billig taklucka till ett visslande som överstiger det acceptabla redan i 90km/h. I höga farter, 130 km/h och uppåt, råder rena rama stormtjutet i kupén.

Toyota är tystare men inte tyst, även här sitter karmlösa dörrar som släpper igenom vinden. I övrigt går Celica stadigt och säkert som vilken framhjulsdriven familjebil som helst, men speciellt roligt är det inte. Det sportiga består mest i ett tufft utseende. För den som vill ha en käck bil att visa upp sig i utan att göra avkall på förnuftiga året-runt-egenskaper är Toyota Celica ett bra bilval. Den som ser bilen som ett njutningsmedel lägger nog gärna till en peng för Nissans körglädje."

Tack till Peter Hedlund för tipset.