Ett utdrag ur tidningen Teknikens Värld nr 11/99.
"Sextio loppar i nypan och sportbil på hjärnan. Vad välja? Nissan 200SX om jag finge råda.
Hörnstenarna i det tipset är kvalitet, köregenskaper, prisbild och mycket mos i maskinen.
Vi börjar med kvaliteten. Made in Japan är synonymt med mycket bra hållbarhet på mekanik och
elektronik. Sportbilar lever ett hårt liv med 200SX håller ihop imponerande väl, såväl motor som
bakaxel är i stort sett problemfria liksom de elektriska finesserna.
Köregenskaperna kan betecknas som underhållande men det är ett kraftigt understatement. 169
turboknuffande hästar och bakhjulsdrift kan inte bli annat än skoj, ihop med kvick styrning och
vältrimmat chassi är körupplevelserna på krokiga vägar bedårande - den här bilen tigger om att bli
körd."
"169 hk låter inte så värst, men turbokicken känns rejält och 7,8 sekunder till 100 km/h är kvickt.
Toppfarten anges till 220 km/h men när vi testade bilen sprang den raskt mätaren ut - 240!"
"Motorn är ett avancerat stycke ingenjörskonst. Bland annat är alla rörliga delar märkta, vägda,
balanserade och speciellt avpassade för just den motorn de sitter i. Turbon har laddluftkylare och
är förstås vattenkyld. Varje cylinder har en egen tändspole för effektivaste tändning och
bakaxelklumpen är oljekyld för att tåla långvarig fullgaskörning på Autobahn."
"Kvaliteten, körglädjen, prisbilden och 'äktheten' är förstås faktorer som räcker och blir över för
vilken körglad spekulant som helst, men det finns fler fördelar.
Fjädringskomforten är förvänande hög. Stötdämpare, fjädring och övriga komponenter i
hjulupphängningarna är noggrant kalibrerade och får vagnen att röra sig spänstigt och bestämt men
ändå relativt bekvämt."